Jag drömmer oftast att jag var barn igen. Jag fantiserar om hur det var att vara 11 år, där livet  var fullt med lek och massa kärlek.

Jag önskar oftast att jag fick vara 11 år igen och krypa ner i mammas famn igen, känna de trygga och den oändliga kärleken.
Jag önskar ibland att jag inte var den 11 åriga lilla flickan som istället för mammas famn grät i hennes rum, rädd för den psykiska sjuka pappan, rädd för att förlora allt, rädd för att hamna ännu en gång hos den där hemska familjen i Jakobsberg. Rädd för att tappa kontrollen.

Vill att någon ska berätta hur det var att vara 11 år. Elva år och lycklig.

.

Jag brukar för det mesta låta saker som jag inte kan eller kunnat haft kontroll över stanna i hjärtat. Men min fundering lever kvar i mig. Jag vill känna på hur det var att vara 11 år och lycklig.

Jag önskar även att det inte fanns så många år i mitt liv, som jag mest av allt bara vill sudda ut.
Obetydliga år, år där jag istället för att bli starkare bara bröts ner.

Det är tur att jag är stark idag. Det är tur att jag är lycklig idag. Det saknade, det onda finns i hjärtat. Men ibland rinner det över, precis så som vatten kan göra ibland..