Jag tittar tillbaka på bilder på och kan faktiskt känna mig glad över att de finns människor jag inte längre har mer med att göra. Men så kanske livet fungerar. Folk kommer och går. Ibland måste man även vara egoistisk för att själv må bra. Det är så livet är antar jag.. men de hör ändå inte till vanligheterna.

Livet är ändå härligt. Ja är nästan som kär på nytt, nått har hänt, det går inte riktigt att säga ord för det. Men de är bara så det är. Träningen går bra. Sömnen dåligt. Skolan helt okey. Jag har bara inte kommit in i kursen än och jag är bra på o skjuta fram saker..

Jag var och tränade tidigt i morse. Kl 07 var jag på gymmet. Jag hade sovit 2,5 h... De är vanligt för att vara mig.. Jag tror min kropp börjar vänja sig snart me lite sömnm, kanske lika bra.

Helgen har varit väldigt mysig, de bästa var att jag i fredags fick mysa me min fina isa. Nu på fredag blir det utgång och långt ifrån en lugn hemma kväll. Men jag ser mkt framemot de med!. dagen efter bär de av till grödinge för barnpassning, dagen efter det bär de av till luleå. tretton h tåg väntar. Jag tänker inte nämna luleå. För jag vill inte alls åka dit. Jag våndas för att åka dit, de suger verkligen om jag ska vara hundraprocent ärlig!.

En annan sak jag fastställt i min hjärna, kanske för väääldigt länge sen iof men jag vill ändå skriva ut det. Jag bryr mig inte om H inte har körkort, massa pengar ect. Allt jag bryr mig om är honom. Att alltid få vakna upp vid honom, veta att de är han och jag. De är det jag bryr mig om. Resten är mindre viktig. Allt löser sig och vi är fortfarande unga :).