Kanske dags

kanske dags o ta upp bloggen igen =) mest för min skull, eller inte mest för min skull det är för min egen skull=). Satt o kollade igenom gamla bloggarna ja haft och kom på hur kul de faktiskt är att läsa dem. Jag bryr mig inte om hur många läsare ja får, hur många kommentar- även om de är kul att såklart:P.

Antar att bloggandet är den " nya dagboken" bara det att den är mer offentlig. Man skriver inte vad som helst. Därför ska jag jag börja skriva dagbok i pappersform också. satt nämligen igår och lite idag och läste mammas gammla dagböcker. Insåg hur kul det är att kunna ge sådant till sina barn sen när man försvinner. Hur kul det är för en själv att läsa när man är mkt äldre.

Mammas dagböcker är alltid kul att läsa. Eftersom hon inte finns mer så kan ja inte fråga henne om hur hon tänkte som ung t ex elller om saker hon varit med om. Mamma har dagböcker från att hon var 16 år. Alla år är såklart inte dagboks skrivna. Men dagböcker finns från att hon va sexton till 1987 då hon fick sitt första barn, min syster och ett år framåt. 89 kom ju ja =) så ja antar att tiden att skriva dagbok i lugn och ro inte fanns då längre =).

Jag ska börja skriva dagbok precis så som mamma gjorde. De behöver inte vara varje dag. Men den dagen jag inte finns mer så finns mina tankar om saker och ting alltid kvar som mina nära kan ta en del av då. Det känns viktigt på nått sätt. Jag tackar t ex mamma idag för att hon skrev dagbok. Det känns som ja lärt känna henne bättre efter att ha läst dem. Det finns såklart saker som ja önskar att ja inte läst. Mamma levde ett hårt liv, både som barn- vuxen och som förälder. Såklart intressant och läsa bara det att min syn på vissa människor har förändrats en del efteråt. Där jag känner ilska eller hur man nu vill uttrycka det.

Så back in blogg världen var det trots att ja är mer än upptagen när jag skriver detta. Men min hjärna behövde vila =).

Psykologiprov väntar om ganska extakt en vecka. Jag har väldigt mkt kvar och plugga och har satt upp ett mål för dagens och kvällens studier. Jag har långt kvar till det målet, men kaffe pauser och utan internet brukar underlätta. Några brända köttbullar blire inte!:P

" något måste hända och jag vet vad. Folk kommer få se"





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0