I hela mitt liv har ja alltid funderat på o fått frågan om vad man ska jobba med när man blir " stor". Jag minns att jag i många år sen jag var liten ville bli barnmorska, Men det var såklart innan ja visste egentligen vad jobbet gick ut på o vad man behövde plugga för att bli det.

I gymnasiet insåg ja att det inte alls var det jag ville jobba med , men eftersom jag gick omvårdnad så ville jag iaf jobba med att hjälpa människor på nått eller annat sätt. Folk frågade mig om ja då inte ville bli sjuksköterska? Meen nej! Jag klarar ju inte av sjukhus, dem där vita väggarna, vita sjukhuskläderna, det ger mig rysningar!
Jag minns så väl under sista praktiken i årskurs 3 innan studenten när vi praktiserade på sjukhus. Det kändes mer som ett fängelse än en praktikplats enligt mig. Det var tur att jag hade Isa där då iaf! <3 =)

Efter studenten ansåg ja mig rätt trött på allt som har med sjuka/äldre människor att göra, men jobbade under ett halvår på hemtjänsten o ett boende. Men mest för att det var dem jobb ja hade o att jag hade en hyra att betala.

Insåg under det halvåret att ja nog ville jobba med att hjälpa människor iaf, men på ett annat sätt. Lärare trodde ja då va det perfekta! Då slapp ja ju både sjukhus, äldre, sjuka men fick fortfarande hjälpa. Men under min praktik kände jag mig mest obekväm, det var kul då o då men jag + en massa barn, njaa.. Det kändes sådär, alla arbetsuppgifter, alla konflikter mellan barnen osv..Så skulle det inte kännas när man valt rätt, man ska inte vela.

Tanken slog mig inte att ja kunde bli arbetsterapeut för än ja strökollade andra program till högskolan, sista anmälningsdagen till höstterminen och hittade arbetsterapeut programet i Luleå distans. Jag tyckte det lät som ett roligt yrke o ja tänkte att ja inte förlorar något på att iaf söka.

O ja kan säga att jag är glad att ja hoppade av lärarprogrammet o kom in på arbetsterapeut programmet! Det känns helt rätt!! det här ju det här ja vill jobba med! Det känns så bra att veta nu vad jag vill bli när jag blir "stor" =) Om 3 år när ja är klar.

Det bästa av allt med att studera nu är faktiskt att ja under 2 år med min x-pojkvän alltid fick höra hur korkad ja var, att ja inte kunde, att ja aldrig skulle fixa studier på högskola. Enligt honom var ja ju för korkad för det. Får man höra sånt i nästan 2 års tid, tror man tillslut på det. Det händer fortfarande idag att ja tvekar på mig själv, att ja inte kan o att det där ser för svårt ut för att ja ska kunna. Men jag vet nu att ja inte är korkad, att ja faktiskt kan, o att ja tror på mig själv. Jag gav igen, o ja bevisade att han hade fel , o det känns underbart!




Nu ska jag ta o leta en engelsk vetenskaplig artikel , om ja nu hittar någon som passar bra med ämnet som ja ska söka efter o sen försöka hitta info till rapporten. I morrn blir det plugg i Huddinge med Nathalie hela dagen på något mysigt kaffe! =) Blir en bra dag, och sen fyller bejbii 23 hela år i morrn! vilket såklart firas senare kvällen ;D