För exat tio år sedan vid denna tidpunk satt jag nog förmodligen och grät massvis med tårar.
Vid denna tidpunkt för tio år sedan så var det första dagen på ett liv som aldrig mer skulle bli sig likt igen..
Jag hade precis förlorat min mamma..  Som precis 5 dagar innan hade hunnit fylla 40 år.

Idag 10 år efter sitter jag på södertörns bibilotek och ska skriva hemtenta inom arbetsterapi.
Jag har tio år senare kunnat lämna allt förflutet bakom mig och kunnat gå vidare, men med sorgen inne i hjärtat.

Det är så konstigt hur livet kan ändras. För tio år sedan trodde jag nog inte att ja skulle överleva så här länge.. Livet och lycka då kändes så långt ifrån att ja inte trodde jag skulle hitta tillbaka till det igen. Det är svårt o tänka positivt när man förlorat någon man älskar så djup.. att acceptera faktum att man aldrig mer kommer att ses igen, aldrig känna värmen och aldrig mer höra hennes röst igen va så svårt att acceptera och förstå.

Idag har jag accepterat att ja faktiskt glömt bort hennes röst..
men hennes sätt, och värme , hela hennes personlighet kommer ja däremot aldrig glömma. Den finns inom mig , i all evighet tills vi ses igen.


Jag ska tända ett ljus för dig i kväll mamma... <3