Bloggen går verkligen i perioder. Korta perioder skrivande o långa perioder där ja helt enkelt inte orkar. Men just nu känner jag verkligen för att börja skriva av mig.

Sitter i min studentlägenhet med ton med plugg. Tenta på fredag men kan inte alls koncentera mig.. En stark känsla säger mig att jag måste bort härifrån. lååångt härifrån för en längre tid. Börja leva mina drömmar på riktigt. Rädd för att bli kvar här, stanna kvar som flera andra jag känner. Ångra mig som äldre för att jag aldrig tog chansen. För vad hindrar mig egentligen? jag har pengarna, jag är fortfarande ung för att se möjligheterna, antagligen är min enda tvekan beroende på min feghet. Jag kan faila totalt men klarar jag det kan ja få ut så mycket av det.

Jag vill bort, bort härifrån. Men min feghet o räddsla att misslyckas håller mig kvar, det är den som får mig att tveka. Jag har vetat så länge att jag egentligen inte hör hemma här, för mycket problem privat har satt sina spår. Sverige är inte det stället jag vill vara på, leva på, låta mina barn växa upp i. Det har jag alltid vetat. Jag vill inte bli som alla andra..



Så som mitt liv är just nu så är det inte värt egentligen att stanna. Jag borde bara blunda, boka biljett för att slippa vela, men först måste jag bara våga ta steget..